sparaochres

Trädgården är fortfarande full av äpplen. Här vankas det äppelkräm med russin och äppelpaj med vaniljsås. Saften är från egna rödavinbär.

Jag skördar även björnbär, tomater och morötter fortfarande.

Då har det gått en månad igen och det är dags att se efter hur mycket det finns kvar av lönen. Den här månaden har flera i familjen och släkten fyllt år vilket har kostat lite extra, men å andra sidan har vi kunnat skörda mycket mat från vår egen trädgård. Tårtan med björnbär bakade jag till en viss 18-årsdag.

Det fanns 2800 kronor kvar av lönen. Hela Ghanakassan innehåller nu 6170 kronor!

På bokmässan i Göteborg träffade jag Ernesto Cardenal och fick träna min spanska!
Han är Nicaraguas mest kända poet och författare och har även varit Nicaraguas kulturminister under många år.

Jag är precis hemkommen från bok- och biblioteksmässan i Göteborg där jag varit på jobbets vägnar. Ibland behöver man inte resa så jättelångt för att träffa världen. Det här är Ishmael Beah som skrivit boken Lång väg hem. Boken är en självbiografi där han berättar om sitt liv som barnsoldat och mördare i Sierra Leone. Innan du gör något annat i ditt liv: Läs hans bok!

Om man tycker att Indiska i Sverige har relativt okej priser så ska man veta att samma kläder, tyger, täcken o d i Indien kostar 10 % av de svenska priserna, eller till och med mindre!

Jag sitter här i höstrusket och drömmer mig bort och minns tidigare resor. 2004 var jag i Goa i Indien med sambon och ena dottern. Har man bara en gnutta flower power i blodet så älskar man att vara i Goa. Det är t ex trevligt att då och då stöta i hop med en ko. Vad jag inte visste innan jag besökt Indien var att det även finns folkilskna lösgående kor. (Kor avlivas inte, inte galna kor heller.)

Man har råd att stanna länge i Indien. Allt är billigt. På den lokala marknaden får man en stor påse med frukt och grönsaker för en tia! Ananas, bananer, vindruvor, melon ... Alltihop för en tia!

Vi begav oss också iväg till djungeln för att besöka en skola som vi visste behövde skrivmaterial. Från Sverige hade vi släpat en resväska med skrivhäften, pennor och kritor. Barnen och lärarna på skolan blev glada men en miss hade vi gjort. Vi hade med oss hundratals reklampennor, bläckpennor, från kompisars företag i Sverige. Det visade sig att det inte var den bästa gåvan. Bläck går nämligen inte att sudda. När man är fattig måste man återanvända allt som går. När barnen hade skrivit ut en skrivbok så suddades allt det skrivna bort och man använde samma skrivbok igen. Där fick vi bortskämda svenskar oss en tankeställare. Som tur var hade vi blyertpennor, pennvässare och sudd med också.

Att kunna spara pengar handlar väldigt mycket om att inte skaffa sig dyra utgifter. Jag har tidigare bl a skrivit om hur man kan ta lån utan att betala ränta. Att borsta sina tänder, använda tandtråd varje dag och ta en fluortablett med jämna mellanrum kan verka lite tråkigt men det är bara roligt när man slipper dyra tandläkarräkningar!

Många förbrukningsvaror är betydligt billigare utomlands. När jag ändå är ute och reser köper jag på mig saker som jag skulle ha köpt i Sverige annars. När jag var i Argentina i februari handlade jag schampo och paket med bindor för ett par kronor styck. Även inhemska mascaror kostade några ynka kronor. I april var jag i Polen och där handlade jag bland annat dessa kryddburkar.

När man sparar till en långresa utanför Europa tar det oftast minst ett år och då hinner i alla fall jag bli så ressugen att jag inte kan hålla mig helt i Sverige. Jag håller alltid ögonen öppna efter billiga flygbiljetter. I februari 2006 hittade jag flygbiljetter från Skavsta till Riga för 1 krona styck med Ryanair. Då åkte hela familjen dit, sov på vandrarhem och höll på att frysa ihjäl. I somras åkte sambon och jag tillsammans med våra vänner Erik och Lena till Dublin. Min sambo och Erik spelar i det "berömda" bandet Pork from Cork. Pork from Cork spelar irländsk folkmusik men har även skrivit egna låtar i irländsk tappning, bl a har de en låt om Molly. Molly som står staty vid en av Dublins gator lät sig villigt fotas av oss.

Efter en lyckad helkväll med levande musik på The Temple Bar knallade vi hemåt mot vandrarhemmet och stannade vid en korvkiosk för att inta lite nattamat. Där upptäckte vi att irländarna förstått en sak som inte vi svenskar gjort ... nämligen hur man gör korvbröd. De irländska korvarna låg så stadigt och fint i korvbröden utan att droppa senap och ketchup. Korvbröden var nämligen lika långa som korvarna! Varför har ingen svensk tänkt på det? Tänk vad man lär sig mycket av att resa!

Äta måste man men gott behöver inte vara dyrt. Ärtsoppa är billig mat som bara blir godare om man gör storkok och som blir minst lika god fast man fryser in den. Recept finns på ärtförpackningarna. I kväll åt vi tillsammans med våra kära grannar.

Håll utkik efter annonser i tidningen och på internet från företag som vill ha testpersoner till sina varor. Vi har testat frukostflingor (och fick en låda med tio flingpaket), hundmat (det fick hunden testa) och nu senast denna tandkrämsort (som vi också fick tio ex av).

Det slutade såhär. Jag låg på toalettgolvet och spydde galla och sket blod. Jag yrade och hallucinerade. Jag såg människor, hästar och hundar komma. Jag trodde att det var alla som dött i magsjuka där före mig. Jag kunde varken behålla mat eller dryck. Inför flygresan hem fick jag en spruta med någon drog av läkaren och hemma i Sverige blev jag inlagd på isoleringsavdelningen på Vrinnevisjukhuset. Det var en kraftig tarminfektion och jag hade riktigt ont för kroppen var så uttorkad och alla slemhinnor var torra och hade dragit ihop sig. Jag var sjukskriven i fem veckor. Sedan var jag pigg igen!

Det var bara jag i familjen som blev sjuk och det var ju tur. Vad jag lärt mig? Att inte slarva med vaccineringen när man åker till Afrika. Människor dör av uttorkning i världen och jag fick en liten insikt om att det är en smärtsam död.

Här är den offentliga brunnen i den lilla staden Santa Maria. Jag undviker att dricka brunnsvatten men på något sätt måste jag ha fått i mig orent vatten i alla fall.

... och på VM i windsurfing.

Vi hamnade på karneval ...

Ett år senare reste vi till Kap Verde. Först var allt roligt. Här badar jag i en saltvattensjö där salthalten är högre än i Döda havet. Det var bara att ligga och flyta. En härlig känsla.

Vi ville besöka en skola men det var lov när vi var där.

Det är varmt att vara på resa i Senegal. Det går åt många vattenflaskor. Sedan blir man förstås kissnödig. Här har jag lyckats förklara, trots språksvårigheterna, att jag behöver en toalett. Alla barnen vill att jag ska följa med hem till just dem och låna toaletten (som är ett hål i backen).

Från Gambia reste vi vidare till Senegal där  våra fördomar besannades. Det var verkligen så att människorna på landsbygden bodde i hyddor. Här är det några som har både solceller och TV-antenn på sin bostadshydda.

Idag var det bakluckeloppis i Grytgöl. Min dotter och jag åkte dit i hennes bil med en massa saker vi ville sälja. Hunden fick också följa med (men hon var förstås inte till salu). Det regnade hela tiden men vi sålde några böcker, krukor och videofilmer. Tillsammans tjänade vi 240 kronor. Det betyder 120 kronor till mig och min Ghanakassa som nu är uppe i 3250 kr + 120 kr  = 3370 kronor.

Skål, salladsbestick och en mortel. Allt är inhandlat på marknader i Gambia. Det är kul när man kan använda sakerna man köpt utomlands.

Jag läste en bok om ekoturism i Gambia och 2006 besökte jag landet tillsammans med min sambo och mina barn som då hunnit bli snudd på vuxna. I Gambia var det lätt att få tag på någon, ofta yngre män, som ville jobba som personlig guide åt oss. De talade engelska och de som vi anlitade var duktiga både som tolkar och guider. Vi besökte parker där krokodiler och apor levde fritt. Vi gjorde studiebesök på en skola, en SOS-barnby och ett sjukhus. Bilden tog jag i Barra i norra Gambia.

Små söta parfymflaskor från Egypten pryder numera pianot.

En bild på papyrus hänger på väggen ovanför sängen som en påminnelse om Egypten.

Jag och några väninnor gick en keramikkurs tillsammans med våra barn. Vi träffades nästan varje söndagkväll under ungefär fem år. Varje månad sparade vi några hundralappar till en gemensam resa.

2001 bar det iväg till Egypten. Först bodde vi i bungalows på stranden i Hurghada. Vi solade och snorklade bland färgglada fiskar. Barnen som vi hade med oss var då mellan 11 och 15 år. 

Sedan bar det iväg till Luxor för att beskåda det pampiga Karnaktemplet och vidare till Konungarnas dal. Ramses II:s grav var verkligen maffig att gå in i.

Resan gick vidare med buss utmed Nilen upp till Kairo. Under alla de mil vi reste genom jordbruksbygden såg vi människor och djur som arbetade på fälten ... men inte en enda traktor! I Kairo var det ett charmigt kaos av nytt och gammalt i en salig blandning. Storstadstrafik ... och där mitt bland avgaserna kommer en liten gubbe som rider på en åsna ...

Vi besökte förstås pyramiderna. Vi köpte biljetter för att gå ner i Mykerinos pyramid men bara en liten bit ner i tunneln drabbades jag av cellskräck och panik och var tvungen att ta mig upp i ljuset  så snabbt det bara gick. Barnen var modigare och tog sig ända ner till gravkammaren.

Det var en underbar resa och ett minne för livet som jag delar med mina barn och väninnor. Vi drabbades bara av Montezumas hämnd under en dag ...