Barnhemmet i Mampong
Barnens föräldrar har dött i aids. Vilka av barnen är hiv-positiva? Hur många av dem kommer att leva tills de blir vuxna?
Det var svårt att låta bli att gråta när jag var där.
Magsjuka på en toa i Ghana
En natt i Nsuta blev jag sjuk. I vanliga fall undvek jag att gå på dasset under dygnets mörka timmar. Om jag vaknade kissnödig någon natt låg jag hellre och höll mig än delade det klaustrofobiskt pyttelilla dasset med råttor och enorma kackerlackor. Dessa djur höll sig borta dagtid. Den här natten vaknade jag illamående och genomsvettig av feberfrossa. Jag kunde inte vänta tills det började ljusna. Jag trasslade mig ur moskitonätet och med en ficklampa i handen vinglade jag ut i den svarta afrikanatten. En nyfödd killing bräkte någonstans i närheten. Allt snurrade och plötsligt vaknade jag upp på marken med skrubbsår på knä, axel och i pannan och med ett kraftigt stukat finger. Jag tror att jag skrämde iväg alla råttorna när jag dråsade i backen i alla fall. Tiden jag spenderade på det lilla dasset med kackerlackorna krypandes över mina fötter hade jag aldrig klarat om inte feberyran gjort mig avtrubbad. Kackerlackor verkar inte lika lättskrämda som råttor. Den elaka afrikanska bacillen lyckades jag i alla fall bli av med och mina skador efter mitt nattliga äventyr lindrades med mama Marys hemmagjorda djungelsalva. Det fanns ingen spegel i byn så det tog några dagar innan jag förskräckt kunde beskåda mitt skrapade ansikte.
p s Kvasten kan man ha att sopa bort kackerlackor med.
Artikel i Folkbladet
I dagens lokaltidning fanns en artikel om vår resa, men det är förstås inte Stina Larsson som har tagit bilderna utan JAG! Att Ghana skulle ligga på Afrikas östkust vet ni ju också är helt fel ... annars stämmer artikeln.
http://www.folkbladet.se/nyheter/finspang/
Barnuppfostran i Ghana
En ramsa som barnen fick lära sig i skolan gick så här:
Jonny, Jonny Yes Papa
Eating suger No Papa
Telling lies No Papa
Open your mouth Ha ha ha
Jag tycker det är en bra grundfostran: inte äta sötsaker, inte ljuga, skratta och var glad.
En annan ramsa handlar om att man ska kontakta doktorn om man blir sjuk. Fortfarande är det många människor som dör i malaria i Ghana.
Mama mama I am sick
call the doctor very quick
Doctor doctor shall I die
No baby do not cry
På skolan i Nsuta
I Ghana säger skolplikten att barnen ska gå i skolan mellan 4 och 14 års ålder men nästan hälften slutar skolan när de är runt 9 år och börjar jobba (med odling, barnpassning, försäljning m m). Min sambo hade hand om 60 fyraåringar tillsammans med två ghananska lärare. Jag hade 25 femåringar tillsammans med en annan lärare. Barnen skulle lära sig engelska, läsa, skriva och räkna. Mina små femåringar skulle lära sig gångertabellerna upp till tolvan utantill. Flera av barnen var betydligt yngre än 4 år. Om föräldrarna jobbade och man inte hade någon barnpassning hemma så lämnade man barnen till skolan. Där fick de gå runt, sitta med, sitta på frökens rygg, ligga och sova på en matta på golvet o s v. Det funkade. Afrikanska barn gnäller sällan. De får lära sig väntandets och tålamodets konst redan från början.
Hemma från Ghana!
Jag har haft en underbar tid i Ghana! Vi bodde i byn Nsuta, norr om Kumasi, där vi mest jobbade på en skola, men även på ett barnhem. Här syns jag med grannbarnen där vi bodde hos Mama Mary. Under några dagar framöver kommer jag att visa fler bilder från vår spännande resa.
