sparaochres

Jag sitter här i höstrusket och drömmer mig bort och minns tidigare resor. 2004 var jag i Goa i Indien med sambon och ena dottern. Har man bara en gnutta flower power i blodet så älskar man att vara i Goa. Det är t ex trevligt att då och då stöta i hop med en ko. Vad jag inte visste innan jag besökt Indien var att det även finns folkilskna lösgående kor. (Kor avlivas inte, inte galna kor heller.)

Man har råd att stanna länge i Indien. Allt är billigt. På den lokala marknaden får man en stor påse med frukt och grönsaker för en tia! Ananas, bananer, vindruvor, melon ... Alltihop för en tia!

Vi begav oss också iväg till djungeln för att besöka en skola som vi visste behövde skrivmaterial. Från Sverige hade vi släpat en resväska med skrivhäften, pennor och kritor. Barnen och lärarna på skolan blev glada men en miss hade vi gjort. Vi hade med oss hundratals reklampennor, bläckpennor, från kompisars företag i Sverige. Det visade sig att det inte var den bästa gåvan. Bläck går nämligen inte att sudda. När man är fattig måste man återanvända allt som går. När barnen hade skrivit ut en skrivbok så suddades allt det skrivna bort och man använde samma skrivbok igen. Där fick vi bortskämda svenskar oss en tankeställare. Som tur var hade vi blyertpennor, pennvässare och sudd med också.